.png)
Det började med en något vilsen tonårings val att hoppa på IV-programmet. Och slutade med läkarlinjen. Men däremellan hanns det även med konsultjobb och en fullbordad lärarutbildning med efterföljande jobb på en gymnasieskola.
ST-läkaren Emma, 41, i Örnsköldsvik har studerat mer och intensivare än de flesta och är ett levande bevis på att ett val inte utesluter ett annat när du styrs av din inre kompass.
– Jag började på naturprogrammet men hann inte gå mer än 3–4 veckor innan jag hamnade i en livskris, säger Emma och minns tillbaka till en tid där förmågan att koncentrera sig svek henne.
– Tankarna bara svävade iväg. Kanske berodde det på att jag inte visste vad jag ville göra? Kanske berodde det på en försenad kulturkrock efter att ha bott utomlands långa perioder i min barndom?
Emma hade aldrig haft svårt för sig i skolan – tvärtom. Men nu var det någonting som inte stämde och hon kände ett starkt behov av ett miljöombyte för att reda ut livet. Till sina föräldrars stora förtvivlan hoppade hon av naturprogrammet och blev inskriven på IV-programmet, som var ett gymnasieprogram för elever som inte uppfyllde betygskraven för de nationella gymnasieprogrammen. Där varvades det kommande läsåret med undervisning av teoretiska ämnen och praktik på en restaurang.
– Det var slitigt i diskrummet – lite Gordon Ramsey-jargong – men jag trivdes ändå bra. Framför allt fick jag perspektiv på saker. Jag fick tid att andas, att landa, att bygga upp självkänslan, säger hon.
"Jag träffade en bekant som pluggade till läkare och tänkte: 'Oj, det vill jag göra' "
Läsåret därpå satt hon återigen i skolbänken, nu med inriktning natur och samhälle. Hon gick klart gymnasiet, jobbade ett år som au pair i USA och fick jobb som konsult i ett företag som testade mobilprogramvaror. Ett välbetalt jobb men det saknade utvecklingsmöjligheter och det ska snart bli väldigt tydligt att Emma har ett starkt behov av att utvecklas.
Hon bestämde sig för att plugga internationell ekonomi på universitetsnivå men händelser som låg utom hennes kontroll fick henne att lämna utbildningen efter en termin. Hon ansökte då och tog sig in på lärarprogrammet där hon inriktade sig på engelska och historia. Men…
– Jag träffade en bekant som pluggade till läkare och tänkte: ”Oj, det vill jag göra”, säger Emma och skrattar.
"Det finns stora likheter mellan läkaryrket och läraryrket. Man får jobba med människor och göra någonting gott för andra. Jag dras till det. "
Så kan det gå. Tanken gnagde men den här gången fullföljde hon den pågående utbildningen – även om hon lyckades komprimera den till bara tre år. Hon jobbade också ett läsår som gymnasielärare. Det var en bra erfarenhet. Men hon kände ett kall att bli läkare och tog återigen sats.
Och där är vi. Idag jobbar Emma som ST-läkare på Örnsköldsviks sjukhus. Under detta år blir hon färdig specialist inom internmedicin och hon älskar sitt jobb som bjuder på stor variation i både tempo och utmaningar.
– Det finns stora likheter mellan läkaryrket och läraryrket. Man får jobba med människor och göra någonting gott för andra. Jag dras till det.
Frågan är om hon är ”klar” nu.
– Nej, det är väl därför jag har valt en specialitet med stor bredd. Jag drivs av kunskapstörst och vill aldrig luta mig tillbaka. Kanske forskar jag i framtiden, säger Emma.
Ja, kanske. Det är aldrig försent att välja.
Emmas tips till dig som vill ändra kurs:
– Jag brukar tänka att det är bra att ha en plan B och plan C för att undvika ett fritt fall. Räkna på det. Går det ihop? Kör på! Jag tror att man känner mer ånger över det man inte gjorde än det man gjort. Har du valt fel? Ta ett steg tillbaka och ta ny sats igen. Tanken föds ur någonting – ta fasta på det!
